Mitt första möte med vår folktro var genom berättelsen om Uvbergsjätten som vi alla fick läsa om när vi i lågstadiet skulle lära oss mer om vår hemkommun. Jätten, som ska ha bott i Norrbärke socken, tröttnade på den nybyggda kyrkans evinnerliga ringande, och slungade en sten på kyrktornet som fick en liten lutning – och stenen landade i sjön Barken där den ligger kvar än idag, som en liten ö.

Det var inte bara en saga, det var något jag kunde koppla till min plats i världen. Jag minns att jag försökte titta på kyrktornet när jag senare gick förbi, för att se hur pass snett det var. Ända sedan dess burit på en längtan efter det oförklarliga, det lite läskiga och kusliga, och framförallt nära. Något som skulle kunna vara på riktigt. En längtan som under perioder fått lite mer utrymme, bland annat genom Teaterpärlans uppsättning av pjäsen ”Klappa mitt hjärta”, som jag skrev manus till. Pjäsen uppfördes 2011 vid Stollberget.

Min utbildningsbakgrund är minst sagt brokig; religionsvetenskap/historia, kreativt skrivande, konst och illustration. Men jag tror att det är just den brokigheten som hjälper mig i mitt skapande av det här projektet. Med ord, fotografier och illustrationer försöker jag införliva magin från vår gamla folktro i vår logiska verklighet, och där kommer även religionshistorian in.

2019 startade jag projektet, och det var då tänkt som ett litet hembygdsprojekt, som bara rörde södra Dalarna där jag bor.

Det började med en Facebooksida (folktrosverige) och ett Instagramkonto (@folktro). Det har växt sedan dess, jag jobbar nu med en bok, och drömmer om att få ställa ut mina bilder någonstans.

Materialet från Dalarna ligger fortfarande nära hjärtat, och därför startade jag podden Trollbunden, som finns där man hittar poddar.

Vill du komma i kontakt med mig kan du skriva till folktrosverige@outlook.com.